Skogen och skogsnäringen har en mycket viktig del i den omställning av samhället som måste göras. Vi behöver fasa ut olja, kol och kärnkraft för att klara klimathotet med bibehållen ren miljö. Av skogen kan vi bygga hus eller elda husen med ved eller flis, vi kan även använda den som en av grunderna i biogastillverkning. Skogen är förstås även viktigt som upptagare av koldioxid och för att bevara den biologiska mångfalden. Då är det med förskräckelse jag läser uppgifter om att den gotländska skogen inte längre ska kunna brukas. Kan det verkligen vara så att om en bit mark blir naturreservat då ska det bli kalla handens område i all framtid?
Så är det förstås inte. Varje naturreservat har en eller flera skyddsvärda biotoper som ska bevaras till eftervärlden och med naturreservatet följer en skötselplan som talar om vad man får och inte får göra. Det ska inte betyda att man inte får bruka skogen på något sett. Om jag har förstått det rätt är det egentligen bara i gammelskogar som det kan vara befogat att inte bruka marken alls, och någon gammelskog finns inte på Gotland.
Foto: Tore Nilsen, på Flickr
När länsstyrelsen har kommit fram till att ett område behöver bevaras till eftervärlden måste det vara i en konstruktiv dialog med markägaren hur det ska gå till. Tvångsinlösen måste vara den sista åtgärden!
/Matias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar